Yoga för flodhästar och dementa mobiler.

När man vaknar helt utvilad, ser solen utanför fönstret, tittar på mobilen och den visar att klockan är 22.35 kan man vara ganska säker på att någonting är väldigt, väldigt fel. Speciellt med tanke på att man gick och la sig kl 23.15. Men 22.35 var klockan, det hävdade min käre HTC å det bestämdaste. Hur han kommit fram till detta har jag inte den blekaste aning om, men summan av kardemumman är att mitt alarm aldrig ringde (klockan var ju fortfarande bara 22.35 liksom...) och att jag istället väcktes vid 9.15 (vilket var vad klockan faktiskt var) av en Ullis som stod och knackade lite försynt utanför dörren och undrade om vi inte skulle gå snart. Många tokiga små påhitt har min käre mobil haft för sig, men det här tar nog ändå priset! 

Efter denna mycket förvirrade start på dagen blev det frukost på Tinderbox innan vi satte av mot gymmet. Där blev det ett pass på en timme vilket direkt följdes av ett yoga-pass à 50 minuter. Mitt livs första yogapass för övrigt, och det enda jag blev helt övertygad om är att jag är ungefär lika vig som en flodhäst. Jag gjorde dock mitt bästa och lämnade salen som en vandrande geléklump, typ. 

En sen lunch och lite plugg (läste en lång artikel från Dalarnas universitet och fattade ungefär hälften av orden, känns stabilt!) blev det sedan, och just nu är det hög tid för flodhästen här att göra sig i ordning inför en drinkkväll med baskettjejerna. Au revoir!

Såhär såg det alltså inte ut idag.