Det är nästan lite löjligt hur bra jag mår efter en helg med frisk bergsluft i lungorna. Det är nästan lite löjligt hur äckligt det är med blodpudding, bacon, korv och smörstekta champinjoner till frukost. Det är nästan lite löjligt (och en gnutta skrämmande) att jag hann packa upp och packa om på mindre än en timme. Det är nästan lite löjligt att jag för tredje julen av tre möjliga återigen lyckats slarva bort mitt svenska SIM-kort. Det är nästan lite löjligt hur mycket jag ser fram emot julen i Sverige med allt vad det innebär.

Utsikt från mitt Cannich-fönster

Jag och min kompis Brandi

Den Efterlängtade Julgranen