IS-olering

Hej bloggen!

Jag har saknat dig, det har jag verkligen. Jag har tänkt skriva så länge, men det blev liksom aldrig av. Vips så var julen här, och sedan blev det visst nytt år, och sedan var det plötsligt dags för mig att flyga till Skottland igen. Hoppsan då. Som det kan gå.

Men nu är jag här, full av inspiration och skrivarsug. Och tentaångest. Och kläder. Fy satan vad kallt det är! Termometern i mitt rum visar för tillfället på 12,3 grader. Fattar ni? TOLV KOMMA TRE GRADER! Inomhus! Mellan fyra väggar, ett golv och ett tak! Ovanpå en annan lägenhet! Och detta efter att jag haft elementet igång i tre omgångar och tänt alla åtta värmeljus jag äger! 12,3 grader! Någonting är väldigt, väldigt fel i hur de bygger hus på det här stället. Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

Följande klädesplagg kan just nu återfinnas på min kropp:

- Ett par bomullsleggings
- Ett par joggingbyxor
- En långärmad t-shirt
- En fleecetröja
- En stickad tröja
- Ett par handledsvärmare
- Ett par strumpor
- Ett par raggsockar
- Ett annat par raggsockar
- En halsduk

Björnmössan, overallen, vargpälsen och fårskinnsbyxorna fick jag tyvärr inte med mig, så därför får jag stå ut med att frysa i de kläder jag har, antar jag. Mutter mutter...

Nu ska jag sluta gnälla... Nu har jag slutat gnälla! Så, ska vi fortsätta med lite trevligare samtalsämnen än hur eskimåkallt det är här hos mig? Ska vi prata lite om den där tentaångesten, kanske? Inte för att den är särskilt trevlig, men ändå.

Ibland undrar jag om den är på riktigt, faktiskt. Ångesten alltså, inte tentan. Tentan är på jätteriktigt. Jag är lite sådär uppskruvad och rädd i periferin, men när jag verkligen börjar anstränga mig och riktigt tänka igenom saken är jag inte särskilt orolig trots allt. Är det ett bra tecken, eller är det ett tecken på att jag kommer att ligga och spy av nervositet i natt i stället? Jag vet ju vilket alternativ jag hoppas på i alla fall...

Nu börjar fingrarna stelna till av köld här, så jag får nog lämna er nu. Jag höll på att skriva att jag ska gå och skölja händerna i varmvatten, men sen kom jag på att vi har ju inget varmvatten förutom i duschen. Mjo, en liten gnutta bitter är jag allt... Det var dumt att åka till Sverige och vänja sig vid normala hem, men oj så härligt det är att vara tillbaka ändå! Jag gick och sniffade in den härliga storstadsluften på väg till gymmet idag (en blandning av rök, bensin och sopor - säkert mycket hälsosamt för mina lungor) och riktigt kände hur mycket jag hunnit sakna Bonnie Glasgow de veckor jag varit borta. Den här terminen ser jag fram emot, phaw rhiktitt. Tjoho!