5 maj 2014

Begreppet trötthet har fått nya dimensioner

Jag gick upp klockan fem, var på jobbet kvart över sju, jobbade hela dagen med kunder som än skulle ha hunden med sig, än skulle lämna den hemma och än inte skulle komma överhuvudtaget. Som var allergiska mot kiwi, ärtsoppa, timjan, ost, lök, vitlök och fan och hans mormor. Som ville ha mycket fönster fast inte för mycket fönster fast ändå mycket fönster. Sedan blev jag upphämtad utanför jobbet och skjutsad till centralen, där jag tog ett försenat tåg till flygplatsen, gick cirka femhundra mil för att komma till gaten, klev på flyg, åkte flyg, klev av flyg, klev på flyg igen för att hämta boken jag glömt, klev av flyg en andra gång, väntade på väska, hämtade väska, väntade på buss, väntade på buss, väntade lite till på buss, klev på buss, klev av buss, klev på RÄTT buss, klev av rätt buss, klev in i taxi, åkte taxi och kom fram till lägenheten som ett trött kolli ungefär klockan tio.

Alltså om jag lyckas samla ihop mina hjärnceller tillräckligt mycket för att kunna skriva tenta imorgon bitti så är jag värd en medalj, faktiskt. En medalj, och sisådär fyra liter vin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar