Sidospår

"Det har varit en lång vecka", sa jag till min kollega häromdagen. När hon lite försynt påpekade att det fortfarande bara var tisdag eftermiddag kändes det lite tungt faktiskt. Hur är det möjligt att 36 timmar kan gå så långsamt?

Ja jag vet inte riktigt var min hjärna har varit den här veckan, men inte har den varit närvarande i alla fall. Jag har glömt mig, pratat fel språk, snubblat på orden , tappat tråden och rent allmänt känt mig lite som ett sidospår hela veckan. Som en parentes, liksom. Som någon som är där och fysiskt närvarande, utan att egentligen inte tillföra någonting. Hela veckan har varit ett enda sidospår, och jag har varit en enda parentes.

Inte förrän i morse kickade min vanliga påkopplade personlighet in - dålig timing med tanke på jobbet, men bra timing med tanke på den vårstädning jag och Sami planerat att ägna dagen åt. Vi hade kommit överens om att under veckan se oss omkring och komma sådana där småsaker som aldrig blir gjorda, och skriva upp dem på en lista. Idag var det dags att ta tag i listan, och såhär några timmar senare kan vi stryka punkter som "rensa avloppet", "putsa speglarna", "rensa garderoben" och "kalka av kaffemaskinen" från listan. Tillsammans med "storstädning av hela lägenheten", alltså.

Med bra musik i högtalarna och en och annan kram bland badrumsspray och dammvippor gick det i flygande fläng, och nu hämtar vi andan på soffan en stund innan det blir dags för dagens belöning: hämtmat och filmmaraton. Jag kommer nog aldrig att bli lika cool som Gilmore Girls, men när jag beställer hämtmat känner jag nog ändå att min coolhetsfaktor hoppar upp några snäpp. Synd bara att jag är lite för hälsosam av mig för att vara cool oftare.

Imorgon tänkte jag dock jobba vidare på coolheten, genom att åka på mitt livs första affärsresa. Det är jag och min kollega Ann som ska bli fraktade ner till London (igen!) för att gå på Storbritanniens största matkonferens. Vi blir inhysta på Hilton och har som främsta uppgift att gå omkring och smaka på en massa olika sorters mat, så det känns ju rätt okej ansträngande som första upplevelse tycker jag. Nä, skämt åsido så ska det faktiskt bli jätteroligt och spännande att träffa folk från industrin och lyssna på intressanta föredrag. Och så är jag ju inte den som tackar nej till en anledning att klä upp sig i fina businesskläder heller, för den delen!

Nu tycker Sami att jag ska sluta skriva romaner och börja fundera på vad jag vill äta till middag istället, så det är bäst att jag lyder. Värre livsöden kan jag faktiskt tänka mig... Hej på er!