Cats and dogs

Jag klagar sällan på vädret. Man kommer liksom inte så långt ifall man ska lägga energi på det, när man bor där jag bor. Men idag. Idag är jag arg.

I onsdags var jag frustrerad. I torsdags var jag irriterad. I fredags var jag bitter. I lördags var jag skitsur. Idag är jag arg.

Jag har alltid varit ett fan av inställningen "ska det göras, så ska det göras ordentligt". Glasgows vädergudar har satsar på allt annat än den inställningen den senaste veckan. Ett jäkla hattande fram och tillbaka är vad det har varit. Ungefär såhär har mina morgnar sett ut sedan i onsdags:

07.30: Ojdå, det ösregnar visst ute idag. Det blir tunnelbana till jobbet!

08.25: Nämen, nu är det ju sol! Och BBC säger att det inte ska regna igen förrän runt lunch. Härligt, då blir det promenad till jobbet trots allt!

8.30: Oj då, nu duggregnar det visst lite. Och tunnelbanestationen gick jag ju förbi för länge sedan. Skit också.

8.35: Hellllllvete vad det regnar!

8.40: Hellllllvete vad det regnar! del 2

8.45: Hellllllvete vad det regnar! del 3

8.50: Hellllllvete vad det regnar! del 4

8.55: Jaha, nu slutade det visst regna. Och solen kommer fram. Så trevligt för den.

9.00: Framme på kontoret. Genomdränkt från höfterna neråt. Solen skiner från en blå himmel utanför. Så trevligt för den.

Man kunde ju tycka att jag borde ha lärt mig av mina misstag sisådär framåt fredag förra veckan, men icke! Optimisten, hurtbullen och den envisa åsnan i mig är alldeles för stark för det.

Men nu ger jag upp. Resten av veckan ska jag åka tunnelbana till jobbet varenda dag, i ren protest. Så det så.