Nä men vad säger ni, lite sommar och sol på det här kanske?

All the right moves in all the right places.

De säger att tiden går fort när man har roligt, och kanske är det därför jag sitter här idag och undrar var i hela fridens namn lördag, söndag och måndag tog vägen. Var de här? Upplevde jag dem? Var de verkligen tre normallånga dygn, hela i sig själva, eller har jag blivit lurad? Min hjärna säger att det var max 24 timmar sedan jag gick för att möta upp mamma på Buchanan Bus Station, men det sunda förnuftet säger något helt annat. Det gick lite fort, bara. Men oj vad bra vi har haft det tillsammans!

Efter jobbet i lördags gick jag alltså mamma till mötes när hon kom in med flygbussen vid 16.30. Vi tog sedan in på vårt hotell, som överträffade våra förväntningar och var bättre än jättebra! Efter att jag proppat i mig en semla från Bellevuebageriet i Malmö som min helgalna mor smugglat med sig, gick vi ut för middag på Jamie Oliver's. Ricottaravioli med grillade bitar av pumpa och päron, valnötter och blåmögelostsås blev min paradrätt, och gud vad gott det var! 

Söndagen bjöd på lite jobb för min del, sedan lunch och så shopping till tusen för både mig och mamma. Vi mjukade sedan upp oss lite genom att ta en simtur i hotellets pool, och jag utnyttjade även jacuzzin i en kvart eller två. Underbart! Efter detta var det dags att återvända till mitt jobb - men inte för att jobba. Middag i restaurangen blev det däremot, och de har en riktig finsmakarmeny får jag faktiskt säga. Förrätt för min del blev rapphöna med lökconfit, black pudding och karamelliserade kastanjer medan mamma åt getostbakelse med pocherat päron. Supergott båda delar, och oxfilén med rödvinssås som kom därefter gick inte heller av för hackor! Vi rullade rätt bra därifrån kan jag säga...

Igår var det Dagen med stort D - dagen då mamma fyllde 35. Finurlig som jag är såg jag till att room service kom upp med prosecco och jordgubbar på morgonen, och dagen blev bara bättre och bättre efter det. Med strålande sol och massor av vårtecken gav vi oss ut för en promenad i Glasgow Green, åt sedan salladslunch på Rose and Grant's och shoppade lite till innan det blev middag på Prezzo. En perfekt dag!


Men alla saker har ju som bekant sitt slut, och efter en gedigen hotellfrukost tillsammans med mor i morse vinkade jag av ovan nämnda person och traskade tillbaka till lägenheten, skolan och vardagslivet. Det känns lite tomt och trist i vanlig ordning, men det finns som tur är många roliga saker kvar att se fram emot under vårens gång. Vi i lägenheten bokade till exempel just en tur till Oban då Frida hittat en voucher som gav oss en natt i dubbelrum med tvårättersmiddag och frukost på hotell för endast 350 kr per person. Så himla mysigt det ska bli!

För ganska exakt två år sedan knäppte jag denna bilden på Cherry Blossom Festival i Washington DC. Underbara underbara vår!

I tried to organise freedom. How Scandinavian of me.

Hjärnan går på högvarv och jag är mitt uppe i en galen vecka där jag försöker balansera skola, hälsa och socialt liv med tre gånger så mycket jobb som vanligt. Jag jobbar 6 pass av 7 möjliga, och i slutet av veckan kommer min totala arbetstid ha uppgått till 43 timmar. Min deltidsanställning på 15 timmar per vecka känner sig väldigt överkörd... Där får man för att man är snäll (mesig) och pliktskyldig (överambitiös)! Snart tänker jag se till att det lugnar ner sig dock, för varken skolan eller andra viktiga delar av mitt liv har fått tillräckligt mycket uppmärksamhet på senaste vilket inte är okej någonstans.

Nu ska jag pipa iväg på bio och njuta av livet lite. Tänkte unna mig en bit eller 10 från deras lösgodisavdelning (som inte är i närheten av svensk kvalitet, men det är ändå lösgodis!) - jag lär om inte annat behöva det för att hålla ögonen öppna till filmens slut. Annars kanske dubbelhäftande tejp kunde vara något? För ögonen alltså, inte att tugga på...

Hej!

Jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut.

Strathclyde Sports Ball 2013

Löften är till för att hållas, och därför kommer här ett par bilder från lördagens trevliga kväll på Radisson:

Man vet att man jobbat bra på gymmet när man får mjölksyra i armarna av att schamponera in håret efteråt.

Med ena foten utanför.

Willy Clay Band – Solid Ground

Det har varit lite tomt och ihåligt på min front på senaste, och detta får förklara bristen på blogginlägg. Nu känner jag dock att jag är tillbaka på banan så smått och det finns mycket positivt att fokusera på. De första vårkänslorna har hittat fram till mig, och med anledning av detta får en vacker bukett rosa tulpaner pryda mitt skrivbord just nu.

I morgon kväll går årets Sports Ball - som jag sett fram emot sedan november - äntligen av stapeln. Alla tillställningar där man får klä upp sig till tänderna är bra tillställningar, och med kemtvättad klänning samt nyputsade skor känner jag mig mer än redo. Det ska bli en härlig kväll i härligt sällskap, och jag lovar att bjuda på lite bilder från kvällen så småningom!

Om ganska exakt en vecka och en dag landar min fina mamma på Glasgow Airport för att fira sin 35:e (var det väl?) födelsedag i denna underbara stad. Ett dubbelrum på Thistle Hotel är bokat, och jag ser fram emot både hotellboendet och själva sällskapet såklart. SÅ bra vi ska ha det! Det känns faktiskt som att det är mer än knappt 6 veckor sedan jag lämnade Sverige, så det ska bli trevligt med lite besök som lättar upp.

Hej och hå, nu blir det fredagsmiddag i form av nudelwok med kyckling och sweet chili!

When you lose something you can't replace.

Vid 15-tiden i eftermiddags bestämde jag mig för att byta skrivbordsbakgrund på min dator, och valde en mycket speciell bild av en mycket speciell häst. Ungefär samtidigt tog denna mycket speciella häst sina sista andetag på jorden, men det visste jag inte då.

Att man kan fästa sig vid ett djur visste jag sedan innan, och jag var även medveten om hur det känns när detta djur lämnar jordelivet. Därför har jag sedan den där marsdagen år 2009 - då min första stora fyrbenta kärlek lämnade mig - ansträngt mig för att inte bli sådär fäst och förälskad i något annat djur. Det gick bra till en början, men när en viss Harmoni klampade in i mitt liv i september 2010 blev det allt svårare.

Att en häst kan vara charmig, gentlemannamässig, nyfiken, humoristisk och klok kan vara svårt för utomstående att förstå, men Harry var precis alla de där sakerna. Han var gammal, stel och fruktansvärt enerverande ibland - men han var Harry. Det var Harry som for i luften under en uteritt en gång för att Agneta började prata med honom, och det var Harry som helt sonika rullade bort skottkärran när jag stod och mockade för att promenera iväg och sticka ut huvudet genom dörren - och sedan vända om och gå tillbaka in. Det var Harry som snällt strosade förbi den köttätande brevlådan så att även Karin kunde få förbi sin skräckslagna Furir, och det var Harry som knuffade omkull mig i stallgången när jag böjde mig ner för att plocka upp hovkratsen. Det var Harry som lunkade så långsamt att han knappt lyfte på benen vissa dagar, men det var också Harry som galopperade så fort att jag knappt fick stopp på honom där ute på fältet på annandag jul.

Harry var Harry helt enkelt, och jag kommer aldrig att träffa en så personlig och charmig häst igen. Det blir inga fler ridturer till havet, inga fler galopper på stubbåkern och inga fler markarbetespass i ridhuset på en laddad 26-åring. Det blir ingen mer mockning med ivägrullade skottkärror, inga fler komiska tilltag i stallgången och inga fler mysstunder i det där stallet strax utanför Tygelsjö. Det blir inget mer helt enkelt, och den maffiga svartbruna vännen jag en gång hade kommer jag inte att få träffa mer. Det känns väldigt tungt, faktiskt. Väldigt tungt.

A mighty good time

Gör mitt bästa för att inte implodera av må bra-känslor just nu, och precis just här just nu känns livet otroligt bra. Jag kom precis hem från en härlig långfrukost på stan, ur högtalarna strömmar härlig musik som väcker härliga känslor, veckans tre jobbpass är överstökade och drinkkvällen med tjejerna igår kväll utgjorde en finfin start på den finfina helgen. Livet är bra, helt enkelt!

Ett litet litet Kiruna-band som är så litet att deras verkligt bra studiolåtar inte finns på YouTube. Men Spotify funkar bra, and I like it!

Worth a try...

Om det eventuellt skulle råka vara så att någon känner för att vara lite extra snäll mot mig såhär i februari så går det bra att klicka hem följande påslakanset från H&M och skicka det till mig.

Bara så att ni vet, liksom.

The forest of talking trees

Nette tipsade mig om ett nytt isländskt band igår kväll, och följande låt har helt förgyllt denna annars ganska håglösa dag.

Deal with it.

När man börjar be om ursäkt för att vädret är dåligt, för att bussarna till konferenscentrumet inte går oftare och för att väggarna i rummet inte är målade i en mer harmonisk färg så kan man vara ganska säker på att man hängt i den däringa service-branschen lite för länge. Efter en minst sagt kaotisk heldag på jobbet igår kände jag verkligen att jag hade gjort just det, och det faktum att folk var mer påfrestande och omständliga än någonsin förut gjorde inte saken lättare. Jag var för trött för att argumentera påpeka förklara berätta och det slutade med att jag bara satt och bad om ursäkt och sa att ja det var ju heeemskt av mig att beställa regn hos vädergudarna just idag, huuur kunde jag vara så dum?!

Jag ber till högre makter att det är annat ljud i skällorna på onsdag när det är dags för jobb igen, för så trött på folk som jag var igår kväll har jag aldrig varit förut. Som tur är slutade dagen på ett betydligt bättre sätt, och även dagens dag har varit fin på alla möjliga olika sätt. Shoppingrunda samt kvalitetstid med Åsa var dagens höjdpunkt, och jag investerade i ett par lite mer kvalitetsriktiga högklackade kamrater. Invigning sker snarast om jag får bestämma, och det känns lovande att det nu är mindre än två veckor kvar till efterlängtade Strathclyde Sports Ball!

Once

De senaste 4 dagarna har innehållit 5 timmars aktiv träning, och med det sagt känner jag att jag med gott samvete kan krypa ner i sängen och knapra chips + Marabou resten av kvällen. Igår gick jag - via duschen såklart - direkt från 95 minuters basketträning till Jelly Baby-utgång med tjejerna, och båda delar hade sin effekt på ben & ryggmusklerna vill jag lova. För femte dagen i rad sitter jag alltså nu med en träningsvärk som heter duga, och jag är inte helt säker på om det är en bra sak eller ej...

Hursomhelst blir det en tidig kväll för mig eftersom att plikten (a.k.a. Radisson Blu) kallar klockan 9 imorgon bitti. Att säga att jag ser fram emot det vore en överdrift, men fina Ullis som också ska jobba på sitt håll kommer i alla fall att lysa upp min morgon med mysig - om än tidig - lördagsfrukost i köket.

Ha en fin helg!

Yoga för flodhästar och dementa mobiler.

När man vaknar helt utvilad, ser solen utanför fönstret, tittar på mobilen och den visar att klockan är 22.35 kan man vara ganska säker på att någonting är väldigt, väldigt fel. Speciellt med tanke på att man gick och la sig kl 23.15. Men 22.35 var klockan, det hävdade min käre HTC å det bestämdaste. Hur han kommit fram till detta har jag inte den blekaste aning om, men summan av kardemumman är att mitt alarm aldrig ringde (klockan var ju fortfarande bara 22.35 liksom...) och att jag istället väcktes vid 9.15 (vilket var vad klockan faktiskt var) av en Ullis som stod och knackade lite försynt utanför dörren och undrade om vi inte skulle gå snart. Många tokiga små påhitt har min käre mobil haft för sig, men det här tar nog ändå priset! 

Efter denna mycket förvirrade start på dagen blev det frukost på Tinderbox innan vi satte av mot gymmet. Där blev det ett pass på en timme vilket direkt följdes av ett yoga-pass à 50 minuter. Mitt livs första yogapass för övrigt, och det enda jag blev helt övertygad om är att jag är ungefär lika vig som en flodhäst. Jag gjorde dock mitt bästa och lämnade salen som en vandrande geléklump, typ. 

En sen lunch och lite plugg (läste en lång artikel från Dalarnas universitet och fattade ungefär hälften av orden, känns stabilt!) blev det sedan, och just nu är det hög tid för flodhästen här att göra sig i ordning inför en drinkkväll med baskettjejerna. Au revoir!

Såhär såg det alltså inte ut idag.

Let it rain

Ett smattrande och sällan sinande ösregn utgör dagens plugg-soundtrack, och vid skrivbordet sitter jag och huttrar i mitt 17 grader varma (?) rum. Elementet går på högvarv, men tills det börjat värma på allvar är jag väldigt glad att jag har såväl filtar som handledsvärmare och raggsockar att tillgå.

Jag skulle vilja säga att jag kickstartade dagen, men med tanke på hur lång tid det tog för mig att masa mig upp ur sängen idag (28 minuter, nytt personligt rekord) vore det lite lögnaktigt faktiskt. När jag väl kom upp blev det dock en tur till gymmet med Frida och Ullis där vi körde ett stenhårt pass allihop. Finns inget bättre än att lunka hem med en träningstrött kropp, ta en varm dusch och sedan äta en nyttig lunch!

Nu sitter jag som sagt och försöker få lite skolarbete gjort, men trots att jag använder mig av metoden "läsa 40 minuter - pausa 10 minuter - läsa 40 minuter..." har jag svårt att få koncentrationen på plats idag. Särskilt mycket att göra har jag inte, så kanske är det helt enkelt så att jag pluggar som bäst när jag har lite press på mig och vet att jag absolut måste? Skulle kunna vara så faktiskt.

Men nej, nu är pausen slut och jag gör ett nytt försök. Ikväll blir det mat på Counting House och sedan pub quiz på Union, så jag har ju något bra att se fram emot i alla fall!

New season

Sommarlängtan + löning + studentrabatt = shopping!

I'll be your river.

Jag är jäkligt nöjd med 2013:s första 9 timmar på jobbet (som avverkades idag) faktiskt, jäkligt nöjd. Hade lite ångest och var övertygad om att jag glömt allt jag kunde - samt att alla kollegor glömt mig - under julledigheten, men fick faktiskt fel på samtliga punkter. Ibland älskar jag att ha fel.

There is something about the outside of a horse that is good for the inside of a man

Sitter för tillfället med ett ridsug som heter duga och skulle göra ganska mycket för en uteritt i snön på Harry Boy just nu. Låta fartvinden blåsa bort alla tankar på förkylning, jobb, krav och prestationer och bara leva i nuet... För att sedan gå in och mocka skit. Story of my life!

Stuck in reverse.

"Gud vad skönt att komma igång med allting nu, jag vägrar bli sjuk och få onödiga uppehåll den här terminen!" sa jag till Ullis när vi gick hem från gymmet igår.

Gissa vem som vaknade med halsont, huvudvärkoch snuva idag?

Jag är inte glad för tillfället.

Failure

För någon vecka sedan fick vi ett mail om att de skulle komma och putsa våra fönster på onsdagen samma vecka. Fönsterputsarna kom, de putsade och de åkte iväg igen. Jag studsade glatt fram till fönstret, ivrig att få njuta av att äntligen kunna se ut, och möttes av... det här:

Jag tror absolut att startandet av en fönsterputsarskola skulle vara en högst lukrativ affärsidé i den här stan!

Time you enjoyed wasting was not a waste of time

Missions completed:

- Sovit ut
- Gymmat tills kroppen blev spaghetti
- Skänkt pengar
- Köpt biljett till Sports Ball
- Varit på bio x 2 (Les Misèrables och Quartet, underbara båda två!)
- Tvättat, städat och lämnat in kemtvätt
- Haft ost-, vin- och spelkväll (Gruyère doppad i flytande honung, mmm!)
- Promenerat i soliga Glasgow Green i en timme
- Ätit caesarsallad på Rose & Grant's
- Varit och bråkat med banken och därmed förhoppningsvis löst mina problem
- Haft en härlig utekväll med mina underbara basketkompisar
- Bakat chocolate chip cookies

Jodå tack, hittills uppfyller denna vecka precis alla mina önskemål! Ikväll blir det hemmafest i lägenheten, men innan dess ska jag äta middag och byta ut mjukisbyxorna mot något lite mer representabelt. Hoppas ni också har det bra, var ni än befinner er!

If you're too proud to follow rivers, how will you ever find the sea?

Pheeew... Tentaperioden är över och hela lägenheten drar en lättnadens suck. Glädjen som fyllde mig när jag lade ner pennan efter sista tentan kring lunch i går var obeskrivlig, och jag är så lättad över att alla tentor ändå känts så pass bra som de gjort. Den jag oroat mig som mest över sedan i oktober visade sig bli den enklaste, och gårdagens tenta var helt klart den svåraste. Men godkänd det borde jag bli i dem allihopa!

För övrigt har jag gått igenom tentastressens alla steg, inklusive det där med att drömma mardrömmar. Klockan 04.27 i måndags morse slog jag upp ögonen med en stressad julskinkegris' puls och var helt övertygad om att jag redan haft måndagens tenta, och att jag bara lyckats svara på en halv fråga innan de plötsligt började dela ut frågorna till tisdagens tenta där jag snabbt insåg att jag inte kunde någonting alls. Då blev jag så frustrerad att jag slängde pennan i marken, reste mig och gick därifrån, och när jag vaknade var jag alltså helt övertygad om att jag a) hade sjabblat bort måndagens tenta och b) inte skulle ha en chans att klara av tisdagens tenta. Behöver jag ens säga att det  var skönt att inse att ingen av tentorna faktiskt hade ägt rum än och att jag således hade alla chanser i världen att klara av dem?

Nåväl, slutet på en jobbig men lyckad period firades i alla fall igår kväll, och vi började hemma hos Fergus som är bartender på restaurangen TGIF och därmed har både bred kunskap och brett utbud när det kommer till cocktails av alla de slag. Strawberry daiquirin smakade precis likadant i en trång lägenhet på 18:e våningen som den gör i en restaurang mitt på gågatan vilket var en mycket trevlig överraskning. Kushion blev nästa mål för kvällen, men med tanke på allt folk var det mer att likna med en brottningsring än en klubb just igår kväll. Men lika glada var vi för det!

Idag gör jag inte många knop, utan pannkakstillverkning samt dusch får nog räknas till mina mest produktiva stunder so far och ikväll ska vi se Quartet på bio jag och Ullis. Jobbet behöver mig inte förrän nästa onsdag, så det ser ut att bli en helt ledig vecka för mig innan skolan kickar igång igen. Tjoho!

Ju mer jag funderar på den kommande (eller ja, pågående får man nog säga) första halvan av 2013, desto mer inser jag hur mycket kul jag faktiskt har att vänta. Några höjdpunkter ur min sprillans nya 2013-kalender:

15-22 januari: En hel veckas fullständig ledighet efter att tentorna är klara och innan de nya kurserna sätter igång.
16 februari: Sports Ball med basketlaget (här kommer jag att få vara gäst på min egen arbetsplats, för stället de valt att arrangera balen på är inget mindre än Radisson Blu Hotel)
23-26 februari: Besök av världens bästa mamma
14-17 mars: Besök av världens bästa vän
2-8 april: San Remo & Nice med min fina familj
April-maj: Våren står förhoppningsvis i full blom även i Glasgow vid detta laget, och har vi tur får vi njuta av en liknande värmevåg som anföll oss förra året!
31 maj: Terminen tar slut och jag letar mig förmodligen tillbaka till Svea Rike för en härlig sommar bland nära och kära, tvåbenta och fyrhovade!

Utöver detta ska jag även få besök av Arne och Ing-Marie någon gång under vårens lopp, men exakt datum för det har vi inte riktigt kommit fram till än. Hemskt roligt ska det bli i alla fall, det också!

New year, new resolutions.

Mitt nyårslöfte för 2013 är att skänka bort en viss summa pengar till en välgörenhetsorganisation varje månad. Hur stort bidraget blir får bero på hur min ekonomi i helhet ser ut just då, men en liten slant per månad ska jag se till att avvara i alla fall. Här är listan på mina utvalda organisationer:

Januari: WWF

Februari: Rädda Barnen

Mars: WaterAid

April: Greenpeace

Maj: Cancerfonden

Juni: Läkare Utan Gränser

Juli: Amnesty

Augusti: ActionAid

September: Djurens Rätt

Oktober: Hungerprojektet

November: Hjärt-lungfonden

December: UNICEF

Häng på ni också vettja!

Daydreamer

I mitt liv har jag just nu tre alternativ:

1) Ha panik för måndagens tenta
2) Ha panik för tisdagens tenta
3) Låta bli att ha panik för någon av tentorna, invagga mig själv i den falska tryggheten och låtsas att jag vet allt jag behöver veta.

I mitt liv kastas jag just nu runt mellan de tre olika alternativen, och panikstunderna övergår i stunder av fullkomligt lugn för att en halvtimme senare vara tillbaka vid alternativ 2. Jag pendlar mellan att vara fullständigt uttråkad, och att plugga så intensivt att timmarna flyger förbi. Jag pendlar mellan att längta till kommande händelser, och att endast fokusera på nuet eftersom att jag är osäker på om jag kommer att vara vid liv på tisdag vid 12-snåret. Jag pendlar, helt enkelt, mellan att vara norra Europas största dramaqueen och att vara en helt vanlig student i ett helt vanligt studentliv.

Update: Tentan gick jättebra, trots att jag för övrigt idag lyckats sätta vänster sko på höger fot, trassla in mig i en kundvagn, se 4,5 timmar fel på klockan, ställa teet i kylen och mjölken i skafferiet samt bli förbannad på att lampan inte fungerade när det i själva verket var jag som glömt sätta i kontakten. Sa någon disträ?

Min första tenta går av stapeln i eftermiddag. Jag gör allt som står i min makt för att låta bli att tänka på just detta och därmed undvika ett nervöst sammanbrott såhär på morgonkvisten. Det där med att det bara är dumt att plugga samma dag som provet äger rum skriver jag under på, fast jag vet att jag inte kommer att kunna låta bli att snegla på anteckningarna i en halvtimme eller så innan jag går ändå. Det kan ju vara något jag missat att plugga in under den senaste månaden...

För övrigt är livet här i Glasgow sig likt, om man bortser från det där vädret alltså. När vi anlände i måndags stod duggregnet förvisso som spön i backen i vanlig ordning, men de tre dagarna som gått sedan dess har varit både soliga och varma (läs: 10 grader). Inte vet jag vad det beror på, men oavsett vad så tackar vi och tar emot!

2013:s första gympass blev det i går förmiddag, och med tanke på att jag bokstavligen talat fick rulla ur sängen i morse för att inte anstränga någon muskelgrupp (mage, arm, ben, rygg, take your pick) i onödan så måste jag ha gjort något rätt i alla fall. Eller så är jag bara vansinnigt otränad efter en månads gym-uppehåll...

Anyhow, nu ska jag återgå till att inte tänka på min tenta och ändå försöka få ut något vettigt ur den här förmiddagen... Wish me luck!

One hand in the air for the big city

Efter 6 timmars tentaplugg rullade jag in mig i min favoritfilt, plockade fram min bok och satte på lite bra Spotify-musik. Nedanstående låt spelades plötsligt upp, och efter att ha funderat lite grann kom jag fram till att det idag är exakt två år sedan jag packade väskorna och åkte iväg för mitt livs äventyr i "the concrete djungle".

Det tog inte många sekunder innan all världens nostalgiska känslor anfallit mig, och jösses vad jag saknar allt otroligt jag fick uppleva i världens häftigaste stad! Inte avhjälptes nostalgin av att jag - till min stora glädje - upptäckte att bloggen jag skrev under den tiden finns kvar, och de senaste två timmarna har jag således suttit och flinat, lett fånigt och suckat drömmande om vartannat medan jag läst mina egna ord om allt från vinterstrejkande schabradorer till chokladkoma på Max Brenner's och cocktails på SkyRoom's 33:e våning. Mitt livs hittills bästa tid var just de där månaderna, och jag skulle göra väldigt mycket för att få uppleva det igen. Väldigt. Mycket.

No place in the world that can compare.